När jag plussade


Dessa är bara 3 av de 7 test som jag gjorde!
 
Här för någon dag sen kom jag och tänka på dagen jag plussade första gången, 21/7. Jag satt i min kompis soffa och helt plötsligt kläckte jag ur mig "jag tror jag är gravid". Jag vet inte varför jag fick den tanken eller hur jag ens kunde få för mig något sånt just då. Hon tittade på mig konstigt och vi åkte ner till coop för att köpa ett test, de testet som är på bilden längst upp... Höll på att kräkas av nervositet när jag kissade på det, och efter några sekunder kom plusset upp, jag kunde inte riktigt förstå det.. Jag som sagt att jag aldrig vill skaffa barn, att jag inte ens tycker om barn... Skulle jag bli mamma? Nej de stämde inte... Jag ringde Niclas i panik och berättade för honom, att jag är gravid, han trodde lika mycket på det som jag... Sen sprang jag ut till min kompis och hon gav mig en kram och sa att allt löser sig, jag hade ju redan bestämt mig att jag inte skulle ta bort den lilla loppan. Satte mig i hennes kök och ringde upp mamma. Vet inte vem som reagerade mest av henne eller mig, men stöded fanns där från första sekund, dom har och kommer alltid stötta mig, mina föräldrar. Ringde sen min kollega för att få tips, eftersom hon är gravid. Fick massa bra tips, och åkte till henne för att få lite fler test som hon hade hemma. Alla visade positivt. Sen dom närmsta dagarna så fortsatte jag att testa flera gånger, bara för att vara säker. För varför fick just jag det plusset som så många andra trånar efter?
 
Nu i efterhand inser jag mer och mer att de är det bästa som hänt mig, min lilla skatt. Går in i vecka 17 på söndag och har redan sett, hört och känt den lilla. Och det är så himla häftigt och jag älskar den lilla loppan så otroligt mycket. De är bara 19 ynka dagar kvars tills vi får se honom eller henne igen. Och då ska vi ta reda på kön om det går, vår älskade lilla skatt ♥
Sarah
( http://klarahs.blogg.se )

oj grattis =)

Angelica
( http://lillglimt.blogg.se/ )

känslorna när man ser plusset för första gången kan vara väldigt olika. själv vägrade jag tro att jag såg rätt.. gick i förnekelse i 3 veckor innan jag accepterade, vi hade ju bara fuskat en enda gång men nu är han 4 månader gammal och helt klart det bästa jag har i livet. kärleken till honom går verkligen inte att beskriva i ord. Lycka till med allt (:

Malin Liljesaga
( http://malinsmirakel.blogg.se )

Sååååååå GLAD för er skull!!!!! =D

Namn:

E-mail: (publiceras ej)

Webbadress:

Skriv din kommentar här:

Kom ihåg mig?